Ett nej till pappersreklam är inte alltid ett nej. Åtminstone om man bor i Sverige. Även om man tackar nej till oadresserad direktreklam, med våra skyltar, och adresserad direktreklam, med våra tjänster, så finns det reklam som ändå dimper ner i brevlådan – varje vecka.
Det vi åsyftar är lokaltidningarna som delas ut runt om i vårt avlånga land. Även om de innehåller en del intressanta nyheter, som även kan läsas på nätet, så går det inte att bortse från att de är fullproppade av reklam.
Ett exempel: det senaste numret av lokaltidningen NVP bestod av 55 sidor, varav 35 sidor var reklam. Räkna gärna antalet sidor med reklam och ”riktigt innehåll” i din lokaltidning. Du kommer bli förvånad.
Men måste det verkligen vara så här?
I Danmark har de inte detta problem, sedan april förra året. Där är det nämligen inte tillåtet att dela ut oadresserad post om mottagaren tackar nej till reklam (med en skylt på dörren/brevlådan). Det gäller både direktreklam och lokaltidningar.
Men hur gick det till?
Forbrugerrådet, den danska motsvarigheten till Konsumentverket, delade för några år sedan ut 300 000 skyltar som tackade nej till dessa tidningar. Det skapade en folklig opinion, som tvingade fram en överenskommelse inom tidningsbranschen (istället för lagstiftning) om att respektera dessa skyltar.
I Sverige har denna fråga varit uppe på tapeten hos DM-nämnden (branschorganisationen för företag som sysslar med direktreklam) tidigare. Men de vågade inte göra något åt det, eftersom de var rädda för att de skulle begränsa tryckfrihetsförordningen.
Den svenska inställningen delas inte av danskarna. Eller för att citera Bent Bökman från det danska Forbrugerrådet:
– Politisk information i samband med val eller information från din kommun är en sak. Men gratispress full av annonser är något annat. Det måste vara en grundlagsskyddad rätt att bestämma över sin egen brevlåda.
Så, vad tycker ni om detta? Borde ett nej till reklam innefatta lokal- och gratistidningar? Borde det även vara ett nej till reklam som levereras ihop (inbuntad) med morgontidningar? Kan vi få en opinion för att nej ska betyda nej, även här i Sverige?
Vem vet, vi kanske rent utav blir lite gladare av det?

